så kan man beskriva Don när han är som bäst. jag skulle köra på fåren på hästa gård men det fanns en mindre flock aberdeen angus kvigor inne hos dom. jag känner inte djuren alls och höll mig på andra sidan staket när don gick in. kvigorna var först nyfiken på hunden men det gick över ganska fort till att vara mycket arg på honom. han jagar INTE men ger djuren en bra chans att gå därifrån. det fanns flera stycken som tänkte ger sig på honom men han bet ifrån sig ganska bestämt. det kom en mycket tjock, högdräktig kviga som skulle bara efter honom till varje pris. hon råmade högt när hon gick till attack men det brydde han sig inte om. han gav henne en rejäl omgång på nosen och då gav hon sig. jag vet att han har inte så många placeringar på tävlingsbanan men han är så duktig att flyttar djur (speciellt besvärliga) och i mina ögon värdefull som vallhund. vi gick sedan in till den andra flocken som finns på gården och körde runt en lite större hage så att djuren blev van med hund. jag körde liz och nap och tycker att alla 3 sköter sig mycket bra
imorgon flyttar jag mina får tillbaka till sommarhagen. jag har batteriet på laddning och hoppas att vargen håller sig borta
Killiebrae Liz
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Jisses, vad du är modig. Kanske därför även dina hundar litar på sin inre kraft. Heléne
Egentligen är det väl viktigast att hunden är en bra vallhund. Det där med tävling ska väl bara visa att hundarna klarar att göra jobbet som vallhundar. Jag tycker ju att dina hundar är så jätteduktiga.
Det du beskriver om jobb kontra tävling är precis så som jag upplever mina hundar. De är såna otroligt bra arbetshundar som aldrig sviker. Sen att man inte har fantastiska tävlingsresultat, gör inget, det är ju bara en lek egentligen. Din Don och min Jill är förresten halvsyskon, båda barn till Samantha, och de är rätt lika när det gäller modet och tuffheten. Hälsn.
Susanne, Jill och Peg
Post a Comment